-Tag satt vid mitt fönster och tankfullt såg öfver vissnade träd och kullar; då kom öfver backen ett sorgens tåg som hän emot grafgården rullar. De körde förbi — procession så lång med likvagn, med sorgklädda hästar. — De skredo så sakta till grafven trång, där kyliga döden blott gästar. Då tänkte jag stilla: “Så skall ock jag bli förd till den ensliga mullen och blifva nedmyllad och gömd en dag, och hvila så sött under kullen. Då tröttade kämpen har lagt sitt svärd och ändad är kapplöpningsbanan, farväl jag sagt till den bullrande värld, farväl till den blågula fanan.