Visst har jag svärmat för mången tärna, sett många ljufliga anletsdrag, har med beundran sett mången stjärna bland societeten af stort behäg; men aldrig, aldrig i vida världen jag skådat ögon, så himmelsblå, så kärleksfulla, som dem vid härden jag såg en gång oeh nu tänker på! Visst har jag sett mången vacker flicka med röda kinder och fyllig barm. Men säg mig, hvar skulle jag väl blicka, att se en kärlek så ren och varm som den, som nu för min tanke sväfvar, som varit lika se’n barnaår, en kärlek, som blott för andra sträfvar och allting tål, blott den älska får?