På ryggen hon svänger den älskliga ungen och bär henne leende fram genom dungen och går öfver rinnande, skvalpande bäck. Och strömmen, hvars svalkande bölja lätt hoppar, nog kysste så gärna de välvuxna kroppar, men nöjd får den vara med foten så täck. O, härliga bild! Se de soliga dragen, se oskulden där, se de blyga behagen hos flickan i bäcken, så mild som en sol! Ej tillgjorda miner, ej prålande smycken, ej pjåsk, så man tänker att hon är tyck-mycken — blott barfotad skogsnymf i bomullsväfd kjol. Vill du se en skymt af det himmelska höga se den här — se i landtliga flickans öga! Huru sällan likväl i siden och tyll! Ej i staden bland bortskämda societeten, hvarest flärden, modet för spiran förmäten, kan du skåda en sådan sommaridyll.