Och detta är ditt fosterland, min broder; kan du ej vara stolt att så det är ? Ej vi behöfva skämmas för vår moder, med sina skogar, sina fjordar, skär. Ej föddes jag, som du, där fjäll i natten stå vakt; men vet, ett hjärta svensken har Mitt land ömsintes utaf samma vatten; vi ha ej samma mor, men samma Far. Och därför, stolta norrman, gif mig handen Yi borde vara bröder, du och jag. O, slit ej nu förmätet ömma banden, o, bryt ej hätsk vårt fosterbrödralag! Yi ha ej råd att skiljas; stanna, stanna och vakna upp, du folk, som ingen tjänt, om ej vi skola ödet vårt förbanna! Men ack, jag fruktar, då för sent, för sent!