Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 afskedsstunden.
Vi samlats här en skara unga tärnor,
som stå i lifvets allra skönsta vår.
På fästet stråla vänligt himlens stjärnor,
just som de hafva gjort se’n flydda år.
Oeh släkten skattat åt förgängligheten,
och nya släkten födts — men märk mitt ord,
att utan oss, o systrar, I nog veten,
den varit folktom, denna arma jord.
Igenom rymden på en stakad bana
den skulle svängt förutan någon själ,
om icke vi, I kunnen det nog ana,
som kvinnor utaf misskund tagit del.
Och därför offrats ifrån våra hopar
en skara ungmör omkring jordens ring,
och männen svärmat omkring oss som tokar ;
men, kära systrar, det gör ingenting.
I Eden Adam icke kunnat lefva
bland blommors doft och fågelpotpouri,
om han ej träffat hade där sin Eva,
som fyllt hans själ med salig harmoni.
Hon kom i skymningen då dagen svalkas
och solen sjönk vid horisonten röd.
Och stackars Adam såg den mö sig nalkas
oeh kände i sitt hjärta feberglöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
