Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur skön är ej skogen då det är höst,
hvad färgprakt i yfviga snåren!
Visst hör jag ej längre sångfågelns röst,
som tjusat mitt öra om våren;
dock tyckes mig lunden skönast just nu,
i brokiga färger så bjärta,
och vet du, min älskade moder, du
är skönast just nu för mitt hjärta.
Nog var du mig kär uti barndomsår,
vid fridfulla härden där hemma.
Jag minns det så väl, som det var i går,
hur jag lyssnade till din stämma.
Jag satt i ditt knä uti skymningsstund,
du jollrade med mig förtroligt —
du sjöng mig en visa; då kom John Blund,
fast jag ej det tyckte så roligt.
Du satt vid mitt läger och sjöng din sång,
och kring mig du stoppade filten.
Du täljde vid brasan så mången gång
en saga för lyssnande pilten.
Jag satt då på golfvet invid din stol,
såg tomtar i mörkröda rockar,
och när jag blef rädd, jag höll i din kjol
— då strök du de gullgula lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
