Du gömmer dem till din bästa vän en månljus kväll ner i täppan, där Amor lurar i skymningen, till brädden plockas nog skäppan. Kring midjan falla de lockars natt så yfviga såg du sällan, om ej hos nymf, som i lunden satt, och speglade sig i källan. Och dina ögon, så himmelsblå, de tälja om varma flöden, • som bo i själen, men skola få sin start utaf kärleksglöden. Dock slumra de uti själen än. O barn i lyckliga drömmar, må du ej känna få saknaden för den ditt hjärta mäst ömmar! Hur skönt är lifvet då det är vår, då björken löfvas och knoppas! Hvad man är lycklig vid nitton år! Då kan man glädjas och hoppas. Då strålar lifvet i högröd färg, det syns som i rosendager. Då liviska dalar, då hviska berg om framtidsdag, o, så fager!