Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad jag då känner vet du, sångarbroder,
ty samma flöden svalla i din själ.
I slitet hjärta strida känslofloder,
då spränga alla band, det vet du väl.
Din djärfva dröm får genast nya vingar,
du glömmer bort en dum och löjlig värld,
oeh myrten blommar, skaldelyran klingar;
till nya världar ställes då din färd.
Förr stämdes ofta våra lutor samman
i bröders glada krets till hoppfull sång.
Då sjöng du, fattad utaf gudaflamman,
och genljud fann den sången hvarje gång.
Det var en sång, som kunde hjärtat röra,
ty vemodsfull är nordisk poesi.
Det var en sång, som nordbon älskar höra,
ej vek som söderns fagra potpourri.
Som gengäld tag emot ifrån min luta
en enkel sång på denna högtidsdag.
Du sjöng och drömde förr, nu får du sluta,
ty nu är drömmen slut, försäkrar jag,
ty nu är Axel, sångarbrodern, fången
och Amor ler i smyg bland blommors prakt.
Men säg, min vän, hur går det nu med sången ?
En skald är vigd till sångmön, har man sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
