Först då, min broder, när du ligger, en slagen kämpe — märk mitt ord — skall löjlig värld som kryper, tigger om smulorna vid furstars bord, erkänna kämpen oeh profeten, som hvilar på sin tysta bår; men nu den går förbi förmäten och mannens värde ej förstår. Till dess till strid! Mitt hjärta bäfvar och lutan skälfver i min hand. Hur skall det gå? Ty otron sträfvar att öfvervinna folk oeh land. Skall mörkrets makt få seger vinna? Skall Kristus-templet rifvas ned i mänskans hjärta? O, besinna och strid, min själ, som förr du stred! O, Kristi kämpar, sluten eder kring korsbanérets segerklnt! Trots satans list och svarta eder, vi ämna segra, som förut. Så skall ock du, min vän, som lämnar, i striden föra an din trupp på nya fält, dit du dig ämnar; se’n få vi mötas högre upp.