Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som står svart och kall i sin hvitkalkade
nisch. Och tapetens soligt gula landskap! Där
hafva de första små drömmarna lekt kurragöm
under träden och smugit bort till sjöstranden,
till gubben, som sitter och metar, men aldrig får
napp. Öfverallt på väggen sitter samme gamle
gubbe och metar och utan att någonstädes få ett
enda litet napp. Farbror Otur! Känner du igen
mig? Huru ofta har jag icke som barn suttit
vid din sida och drömt, lyssnat till dina sorgsna
sagor! Farbror Otur! År hafva gått, ett par och
tio väl, och du har blifvit allt mera blek...
jajavisst, ja! födkroken är icke nog hvass! Du har
varit min första läromästare, farbror. Kommer
du ihåg de underliga historier, du lärde mig
älska, kommer du ihåg, när månestrimman någon
stilla natt gled genom de hvita gardinerna och
lyste upp din gula sjö tätt vid min kudde? Då
kom jag smygande i tanken ända ned till den
steniga stranden och satte mig tyst vid din sida.
Och du berättade med godt mod, fast du icke
fick ett enda napp. Farbror! Jag har dig kärare
än förr, du min barndoms och ensamhets förste
lärare. I dig hälsar jag mitt barndomshem och
alla de tysta i det tysta huset!
Jag sätter mig på den lilla pallen vid
fönstret, ty där lyser solen varmast. Ut öfver
bygden ser jag.
Bortom vägens krökning ligger byn vid sin
hvita kyrka, där klockorna ringa. De röda stugornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
