Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanariefågel är den, dunig och ruggig.
Försiktigt tager jag fram den, ty jag vet, att den har
skarpa stålklor under det mjuka dunet — de
fåglar, som hafva den mjukaste fjäderskruden,
hafva också de skarpaste klorna... Och där
ligger det lilla svartröda skeppet, som alltid
kantrade, då det skulle segla, emedan flaggan i toppen
var större än hela seglet. Så går det med många
små seglare ute i lifvet... Där är trumpeten,
och där trumman. Trumpeten är ärgigt grön,
och trumskinnet är sprucket, men vid åsynen af
dessa kära kamrater får jag en pojkaktig lust att
leka krig och taga fram tennsoldaterna.
Jag sticker handen in i trumman och finner
där en hopskrynklad pappersbit. Det är ett med
vacklande välskrifningsstil påbörjadt bref: — så
ungefär:
Käre vän, Mattis!
Nu skall jag snart resa hem till staden igen,
för skolan börjar och rottingen väntar. Tack för
ditt bref med målningen! Den var mycket bra,
riktigt fin, fast jag tyckte, att huset var för rödt.
Och jag kan icke känna igen fönstret till min
vindskupa. Du har glömt de hvita luckorna och
körsbärsträdet vid gafveln. Nästa sommar skall
du komma hit, då får du göra om det. Du är
lycklig, som blef flyttad till femte, jag blef ju
kvar i tredje klass för andra gången, och går jag
ej igenom nu i tentamen, får jag åka, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
