Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Första sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppe hölls inte i kyrkan, utan under en tall i
skogen. Åhörarna var inte många: bara fröken
Elli, tallen och några små fåglar. Då amen blef
sagdt, svarade fröken Elli ja, tallen susade och
alla fåglarne sjöngo. Sedan blef det bröllop och
smek och pojke, jajamen. Och Gud välsigne fru
Elli, som kom till oss. Alltid ler hon när hon
talar, och när hon ser på en, känner man sig
som i en kyrka. Himmelens lilla ängel, ja! Alla
afundas henne. Och i en by som vår, där
sekterism och fan fått så stora insteg, att hvart
fjärde hus kallas kyrka, kan det allt behöfvas en
gudomlighet, som är gemensam. Hon är tillbedd
af alla. Pojken, Gunnar, är den minste, men den
viktigaste i prästgården. Fem, sex år är han
och modern upp i dagen, fast han har faderns
svarta hår och bestämda hållning. Blir den
parfveln präst, skall jag fara till kyrkan i
blomsterskrinda. — — Hej, Håkan, tror du det är lättare
att köra i diket än på vägen? Ja, det är nog
så till att börja med, men efteråt svider det —
— fan, hvad det skakar! — — det är dåliga
fjädrar på denna här ’rapphönan’, och Gud skall
veta, att hon inte flyger! — — Nå, nu har
kandidaten sett prästgårdsfolket genom klockarens
ruta, och som där är en liten-liten buckla på den
rutan midt för den platsen, där prästen står, så
kom han kanske att se något rolig ut, den Guds
mannen. Det var likväl inte illa ment. Nänämen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
