Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Andra sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill:
24
■
hade hög panna, men syntes blek och nervös.
Kyrkoherdens långa slätrakade ansikte var som
skuret i trä. Mörkt, nästan svart hår, frisk,
brun hy och låg, men manligt formad panna
öfver små grå ögon med fast blick. Hans
långa figur syntes nästan jättelik, och dess skugga
reste sig i skenets flämtning ända upp till taket.
Den brinnande kvisten föll i askglöd, och
gigantskuggan sjönk.
Lågorna flämtade mot rummets mörker, och
det tändes en stjärna där. Bland prydnads-
sakerna på bordet stod en liten ringklocka af
silfver —
det var stjärnan som lyste. Det var en
underligt vacker liten tingest. Dess skål var knap-
past större än en tulpans kalk, dess skaft höjde
sig till en naken, guldglänsande karyatid, en
ljusalf, som uppbar ett till handtag formadt blad-
kapitäl. Det hela var
konstnärligt och fint
skulpteradt.
"En stjärna 1“ sade kandidaten vid åsynen
af det tindrande.’
"Ja, Venus", svarade fru Elli, log och visade
honom klockan. Kyrkoherden hade en gång
fått den af en stackars döende ensling, som
lefvat och dödt i byn.
"Detta är alltså denna naturs och denna
härds gudomlighet?" frågade kandidaten be-
undrande och lät den klinga några små dall-
rande slag, hvilka sväfvade omkring som något
lefvande i mörkret.
I
Bi
[ib
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
