Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Andra sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
i
II
i -
i
27
kvar i handen. Då och då dallrade en klar
liten ton fram.
Det var nästan mörkt. Dörrarna stodo öppna,
och ljuset från brasan inne i gammeldags-salongen
sträckte skuggorna hemskt mot taket.
Nu sade mamma ett litet ord, och det blef
mycket, mycket tyst. Endast silfverklockan klang
ännu ett slag. Elden från brasan sände sitt ljus
ända fram till den lilla bädden och upp mot en
tafla, som hängde däröfver —
en bild af den hvita
kyrkan. Gunnar såg dit upp och bad nu med
andaktens värme:
"Käre, gode Gud I Du, som bor i stjärnorna
och på jorden, och som väcker upp vårens blom-
mor, där allt legat fruset och dödt, låt ständigt
din kärleks klocka ringa för mig, att jag alltid
måtte ha Dig främst i tankarna och lefva i Dig!
Håll Din skyddande hand, öfver allt det goda
och sköna i världen, öfver mitt kära fosterland,
mitt hem och den vackra hvita kyrkan! Amen!
11
Is
II
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
