Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Fjärde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
1
.V
4 1
Trumman ljöd allt starkare.
“Ja’ ä’ inte rädd för dej, du, fast du ä’ en
stor luns, du, å ja’ har slagits förr, du!“ svarade
Gunnar hetsigt. “A de’ ä’ ni, som ska ha’ stryk,
ni, som har talat illa om den hvita kyrkan!"
Trumman ljöd allt starkare, trumskinnet
sprack, trumman vändes, ljöd allt starkare.
"Vill du hålla sladdran på dej, prästapåg!
“
snörflade den groflemmade hotande och hoppade
ned från lådan.
Gunnar skalf af förtrytelse.
“Blås i trumpeten!" ropade han och knöt
sina små händer hårda. “Gud skall hjälpa oss,
för Han vill inte, att man skall tala illa om den
hvita kyrkan! Gud skall hjälpa oss!“
Striden började.
Ut ur lådorna kröpo de små “heliga", korsen
bröto de sönder och använde som vapen, (sic!)
Främst gick den groflemmade elfvaåringen, och
Gunnar mötte honom på halfva vägen. Innan
den groflemmade hunnit slå till med den stora
lådans kors, var Gunnar honom in på lifvet.
Det blef en brottning, så att stoftet yrde i moln
på vägen. De öfriga drogo sig därvid något
tillbaka för att iakttaga.
Vig och fyndig, fick Gunnar snart, fast
både mindre och svagare, sin mera klumpige
motståndare i backen, men han, Gunnar, var för
stolt att använda sig af sin fördel, därför slog
han icke, utan lät motståndaren stiga upp, viss
n
■
H
1
§
II
11
B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
