Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
ii
TIONDE SCENERIET.
Tag låter åren draga hän som skuggor öfver
J
mitt hvita blad, som moln öfver en stor vidd.
Höstvinter. Stormen lekte. Han spelade
väl kägla på molnens stora bana mellan pilarnas
slätt och ett disigt öland. Det var en hård hand,
som fattade, en stark arm, som krökte och svängde.
Öfver ölandet stodo molnspetsarna höga i tung,
mörk rad som stora käglor.
Stormen kastade.
Det dånade, som när åskan rullar i vidden:
molnkäglorna föllo öfver hvarandra, sjönko sam-
man i slagrägnskurar. Bataljon! hej!
Sundets alla skumryggar reste sig än högre
ur vågdalarna, rödbarkade, breda segel fladdrade
af och an —
stormen fick fast, spände dukarna
hårda och runda, bar fram öfver vågor, som
bogen högg och stampade sönder. Ost-sydost
ställdes kryssen.
In mot det flacka landet, in i en stad med
tinnar brusade stormen. Rastlös klapprade hof-
var, och de gula vagnarna ringde. Hagelskurar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
