Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig upp och gick fram och tillbaka smått raglande.
"Den sjätte taflan —
modellskola. En, två, tre, fyra, fem unga konst-
närer med långt hår och klent skägg, en
gam-
mal professor, flintskallig och med långt skägg.
En två, tre, fyra, fem stafflin och uppe i fönster-
ljuset en naken, ung kvinna. Det ligger något
äkta kvinnligt och ädelt öfver denna gestalt,
något moderligt ungt och godt, mjuka, lugna
linjer. Man ser, man målar, man tänker. Främst
med sin duk mot åskådaren, sitter vår hjälte.
Han har skaffat sig böljande långt hår som de
andra. Han är yngst och har ett, två, tre, fyra,
fem skäggstrån väl. Eftersom han sitter i för-
grunden, kan vi se, hvad han målat. Han har
fått sin jungfru färdig och har på håret träffat
just det höga lugnet, det vackra och goda i före-
teelsen. Hvad mera? Jo, han har fantiserat.
I jungfruns armar har han lagt ett lindebarn
med rödt satansikte och små-små horn, en rik-
tig liten djäfvul. Den höga modern betraktar
sin egen lille skälm med en riktig beskyddande
modersblick. Hon trycker honom mot sitt högra
bröst, ty det vänstra är blodrispadt. Den lille
söte satan sträcker fram en
kloprydd näfve mot
det högra bröstet och snörper munnen till ett väl-
behagligt och hungrigt grin. Under taflan är
med stora bokstäfver måladt: Gud är moder!
Stående tömde han det sjunde glaset, hvar-
—
se! en atelier, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
