Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
i
104
var en gammal känd krogvisa. Det visste jag
ju själf.
I
1
"Nej, nej!. .. inte den!" stammande jag med
rusets töcken i blicken. "Inte den, men denna!"
Och jag hvisslade slagdängan.
“Maran rider honom!" ropade^ de och gap
skrattade.
“Nu vet jag, hvilken du menar!" sade en.
"
Hvilken ... hvilken ?
"
"Jo... denna!" svarade han och hvisslade
slagdängan.
Alla hvisslade, tills professorn kom och
skrämde dem tysta.
Då jag längre fram på dagen blifvit klar i
ögat, aktade man sig visligen att sätta mig i trä-
låda. När en kruka är sprucken, tager man sig
i akt för skärfvorna.
1
IfS 20 Februari.
I natt hade jag en
pinsam dröm: Som tras-
hank gick jag gårdarna kring och sjöng slag-
dängan. Man log och kastade medlidsamt en
eller annan
kopparslant till mig. Jag bockade
mig och bockade mig djupast för slantarna. Och
jag gick med spikkäpp och gräfde bland soporna.
När man då frågade, hvad jag sökte efter, sva-
rade jag: något glänsande! jag söker efter något
glänsande. Om och om igen sjöng jag slag-
dängan, därvid tänkande på den underligt vackra
melodien och på den glömda bild, som väl aldrig
IIS;
fm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
