Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RH
ii
I
kring hennes nakna unga kropp och den andra
om hennes hals, försökande att vrida det lilla
gensträfviga hufvudet mot sig, så att han kan
fånga hennes blick i sin och fjättra henne. Under
denna allvarliga lek lifvas hans anletsdrag af
lycklig förväntan. Han vill se, han vill fånga
lyckan. Han känner sig redan som
segrare. Men
hon tycks skämta med honom, vänder sig bort och
visar honom endast lockarna, de i älskogskampen
härligt böljande lockarna.
Är det icke en idé? Hvad säger min röda
I
lilla bok?
Efter ett par timmars arbete hade jag skis-
sen färdig. Särskildt lade jag mig nu vinn om
att lägga rätta uttrycket i de ungas anletsdrag.
Jag lyckades med mannens, men
förgäfves sökte
jag gjuta vårlif i jungfruns från mannen vända
ansikte, hvilket ansikte förnämligast borde gifva
stämningen dess finaste och renaste doft. Jag
fick något hopkrympt, något orent sinnligt däri.
Allt, hvad min stackars hand rör vid, blir
förflackadt och förfuladt, äfven om
viljan någon
gång är god.
Efter åtskilliga lönlösa försök kramade jag
sönder jungfruns ansikte. Se, se! Nu liknade
det något. Ah! Jag grep åter efter skapare-
pinnen, gjorde hennes ögon djupa och formade
vackra tänder. En tom skalle med ett tomt grin,
men inramad af mjuka lockar!
Se, se!
Hvita kyrkans by.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
