Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tolfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
11
!25
"Klangen är för hård!" sade han rysande
och lät handen sjunka. "Försök med den andra!"
Dödgräfvaren lät lillklockan ljuda.
"För skarpt och skärande! Det är inte det
rätta. Nej, nej!" hviskade han hest, nästan
snyftande och med en
misstänksam, skygg blick
omkring sig.
"Inte skall herren nä tala så besynnerligt,
inte. Här är ingenting ondt här, nä! Si på
mej en smula! Han känner ju Pelle?"
Ett afvärjande leende lekte i en blink kring
Gunnars läppar. Ögats frånvarande, stora blick
lämnade plats för något skärpt och intensivt,
hvilket ännu mera framhäfde ansiktets mejslade
energi.
“Nu
mumlade han.
— —
jag kommer!"
"Släpp armen, du! Jag vill
nu
vakna! Bara jag kan finna det underliga. Släpp,
du!" Han slet sig lös och skyndade nedför
trappan. N
Molnberget med borgen höjde sig alltmera,
kom allt närmare, och skansarna blefvo så höga,
att endast borgtornen syntes. De röda flaggorna
sletos till trasor af stormvingen, som for ned
och slog en svart, ilande vattring kring sjön.
Åter blänkte det till, nu från den östra redutten,
och hvita skyar drogo i strimmor nedåt. Huf-
vudkampen tog vid, och elden flammade från
det blå bergets alla fästen. Stormens stora
musik spelade upp, slagrägnsskurarna slogo.
II
I;
■:i\
B
I ( ’!
|1
ffi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
