Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Trettonde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
128
dallrande skri öfver töcknet och af det sträfva
mumlet, som föll och steg och föll och steg
och — — —
Det trampade på stigens ris, det dunkade i
barrmarken, och genom töcknets slöjor närmade
sig en
skepnad. Pass på granroten där och på
martallens krokben! Se, se! Det var Gunnar
Vide! Han gick, han sprang.
Vägen förde genom skogen, ledde mellan de
fallna furornas rotklumpar och sankmarkens säf-
gölar, splittrades i tre glatta barrstigar, hvilka
åter löpte samman till en och krökte slutligen,
kantad af lingonrisets snärjor upp mot en bar-
backe, där ruinen af en för många-många år sedan
nedbrunnen gård låg och skrämde i diset. Allt
låg i hvitt dis, som sväfvade i mjuka ringar.
"Snö!" hviskade Gunnar och strök svetten
af pannan.
Vinden fläktade, diset lyfte sig och sväfvade
lätt, lätt åt sidan.
Gunnar tyckte, att snön smalt, och att det
blef vår rundt om i skogen. Där snön nyss legat,
lyste blommor. Fåglarna sjöngo. Snön smalt
allt mera.
Bil«
.
:
!.i
I
i
ii
"Lyckliga dröm!" stammade han, och nu
hade han nått backen, stod under yttersta furan.
Han spratt till.
Töcknet hade lyft, och där låg ruinen.
Förvåning och skrämsel tecknade sig i hans
ansikte. Han stödde sig mot furans stam och
|KL;|
il
ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
