Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille minste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
*44
ifrigt hvarje vår och sommar sina yttersta gröna
kvistar upp mot några små’ stympade figurer af
solsken under takens gångbryggor.
Och längst nere vid den ena
väggen är ett
fönster med fyra kupiga rutor och stora, tunga,
en gång hvita brädluckor på båda sidor. De
röda timmerväggarna, hvarifrån draghålens svarta
ögon stirra, äro öfverdragna af en gråfläckig
mögelgröna, och fladdrande spindelnät hänga
kring luckorna.
I fönstret sitter en liten blek parfvel och
trycker ansiktet mot rutan för att kunna se de
små ljusfigurerna högst uppe och det enda gröna
trädet. Nästan hela dagen sitter han och undrar
och ser genom rutan. Han längtar efter ljuset,
som väl aldrig skall komma ner till honom.
Liksom almen längtar han efter ljuset.
Det är garfvaregesällens yngste son, krymp-
lingen, den lille minste, och han vårdas af mormor
i det mörka och trånga gårdsrummet. Ingen
annan vill gärna hafva något med honom att
göra. Endast mormor. Han är så “ful och dum
och är ständigt i vägen". Se: han kan icke gå
undan, benen äro förkrympta, oformliga klumpar
under en oformlig kropp. Föräldrar och syskon
kunna icke tåla honom. Bara mormor.
Den lille minste är så svag, att han sällan
är ute. Och han är rädd för ljuset på samma
gång han längtar efter det. Underligt! Nej! I
de två glada och ljusa rummen invid visar han
S H
ii
iii
ii
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
