Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille minste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£
I 5°
Åter satt mormor hos krymplingen. Han
plågades icke mera. Det var så stilla. Döden
närmade sig stilla.
“Mormor! de’ är så mörkt!"
“Nu skall barnet få något vackert."
“Ljuset, mormor?"
“Ja, ljuset!"
“För all tid?"
“Ja, för all tid."
Och så tog mormor fram det där vackra,
vecklade upp det fina, röda omslaget. Se, se!
en
papperslykta var det, grön och gul och blå.
Hon tände ljuset däri. Det brann, det brann,
åh, så vackert ! Och mormor hängde det nu på
väggen tätt vid gossens hufvud.
Den lille minste klappade händerna, men blef
blek, blek. Ögonen lyste med en underlig vidg-
ning. Han sträckte armarna upp mot lyktan, reste
sig med en sista kraftansträngning och grep hårdt
om det tindrande vackra. Det brast.
Och då slocknade ljuset. — —
Några dagar efter satt mormor ensam vid
fönstret och ordnade minnena efter den lille
minste. Först hade hon den brustna pappers-
lyktan. Försiktigt svepte hon in den i det röda,
fina omslaget. Sedan hade hon några svarta
konfektpapper som minne af begrafningen. Silfver-
apostlar och guldänglar sväfvade fram på dessa
underligt frasande små ting. Sist hade mormor
minnesboken. Mormor satt just nu och funderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
