Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
*65
H
i
I
H
I.
:
i
I
w
I
karet borta på gården och björken och stegen
upp till eken och vagnslidret och —
— —
Herre
Gud, det var hans hem! Gamla, kära Gyllebo!
Men hvar är enrisbusken, som stod vid
brunnen? hvar är hundkojan? Förr stod den
vid ladugårdsgafveln.
“Trogen!"
Mannen stödde sig tungt mot grinden och
ropade an sin hund. Kanske var allt förgäfves.
Månne han var död, den store, käre kamraten,
den ende, han hade kvar?
“Trogen!"
Kanske skulle han icke känna igen sin herres
stämma. Fem år hade lagt en så hård klang
däri.
“Trogen — —
Trogen!
“
Då rasslade en
kedja. Han hörde något,
som ryckte och ryckte, något, som vred sig och
slet sig löst, kom springande i långa satser och
djärft satte öfver stängslet. Det kom strykande
upp mot honom, gnällde och gnydde vid hans
fötter, slickade varmt den stora, breda skon.
Något långhårigt, stort, svart, och smekande.
“Du här! Du Trogen! Lägg ditt hufvud
här i mitt knä! Så, så. Känner du igen mig?
Har du längtat efter mig? Vill du följa mig mot
ingenting? Ingenting. Vägen hem är stängd.
Trogen! Låt oss gå! Norrut."
Trogen följde.
Det mörknade alltmera. Snön föll tätt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
