Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Och så åkte de ned öfver isen, som bågnade
och ville brista under hästens hofvar. Säfven
strök rasslande utmed släden, Järnhof skyggade,
kastade hufvudet tillbaka.
"Det är inte farligt, Järnhof!" ropade Olof.
"Jag känner vägarna jag. I ån brister det öfver-
allt vid denna strömmen. I ån är djupt vatten.
Men om vi far öfver sjön och följer säfbandet,
så kan. vi sedan följa vägen till Lilleby. När
man inte kan komma öfver ån, far man öfver
sjön. Hej, Järnhof! Var inte rädd. När det
åskar i isen, är den stark. I säfbandet är lågt
vatten, där drunknar du inte. Vik inte utom
säfven! Skridt-skridt!"
Han satt och mumlade för sig själf, smekte
tömmarna, trodde, att han smekte Järnhof. Men
Järnhof skyggade åter. Isen hade brustit under
hans fot, han ryckte till, stegrade sig, men kastade
sig sedan fram i galopp öfver sjön, där isen låg
svart och bar mellan drifvorna. Han vek af från
säfbandet, och Olof sökte förgäfves styra honom
dit in.
i
1
É
T
“Ske Guds vilja då!" mumlade Olof och
smekte tömmarna. “Det går nog. Det är gammal
is inunder, hör jag. Galopp-galopp! Snart nå vi
udden!“
1
Plötsligt bågnade det. Isen sprang i stora
rämnor, höjde sig i en lång våg, hvilken följde
den djärfve. Då stegrade sig Järnhof, kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
