Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
I
H
H
Hvita kyrkans by.
12
177
skyggät, krossat fimmelstängerna och hunnit mot-
satta udden, där man funnit honom på morgonen.
Själf hade sedan mannen gått ned sig i sjön.
Gud hade straffat honom. Gud hade slagit den
otacksamme!
Hans lik hade flutit i land, då sjön bröt
En stor, svart hund hade funnit det, och
upp.
med skall och gny lockat folk ned. Gubben i
Gyllebogård, den mannens far, hade knutit hän*
derna och icke ens velat bestå sonen en kista.
Den svarte hunden var den enda sörjande på
den begrafningen, och då han icke velat tillåta,
att man sänkte fattigkistan i jorden, hade man
sparkat undan honom. Knappast en enda bön
hade man läst på grafven, men Harald Vide,
prästen, talade om straffet efter döden...
Näckrosbladen böjde sig för strömmen, ån
flöt lugn och djup. På den lilla grafven under
korset låg en stor, svart hund med hufvudet
sträckt mellan tassarna. Han väntade, att hans
herre skulle komma upp till honom. Han ville
följa sin herre på vägen.
Trogen vaktade.
Där hade han legat natt och dag på vakt,
ingen rörde den grafven. Ingen planterade
men
blommor på den grafven.
Men den grafven blef likväl den vackraste,
Under det att
ängens blommor kommo dit.
våren vaknade, täcktes hela kullen af doftande
blommor. De kommo från åbrädden i stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
