Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wSSaBBBBBSSSsasaxssaasSSw^S^
179
att med tassarna föra undan snön: ingen fick
hölja den grafven!
Snön höljde öfver de stora tassarna, höljde,
höljde.
På en gång var Trogen uppe, satte med ett
djärft språng öfver häcken, vädrade, fnös. Hade
han funnit ett spår? Hufvudet höll han upprätt,
sprang, sprang i långa satser, satte öfver grindar
och gropar. Ned, ned mot sjön, som började
att frysa till! Ned, ned! Han kände nog vägen,
vintervägen. Han var snart framme.
Det var kallt och tyst. Icke en vind rörde
sig, men snön föll ännu, fast ensligt och med ett
sakta prassel öfver säfbandet.
Trogen låg på stranden och väntade.
Sjön frös, mörkret föll på.
Hunden reste sig, böjde hufvudet och gick
försiktigt trefvande ut. Det bar. Trogen sprang,
som
följde han en galopperande häst.
Det började åter snöa. Vinden förde massor
af snö från land och ut öfver isen.
m
Trogen stannade, såg sig omkring och gräfde
i snön, sprang något längre, såg sig åter rundt
om och gräfde. Under var dock endast den
glatta isen. Han jämrade sig, kved liksom med
snyftningar.
Plötsligt stod han orörlig. Såg han något?
Se —
en man, som sträcker armarna öfver isen,
som
griper fast vid iskanten, vill upp, vill upp
—
kan inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
