Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En kedja af förstörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma ögonblick de vidrörde marken, syntes båda
invecklade i en häftig strid, hvarvid fogeln
synbarligen sökte att frigöra sig ur ormens omslingring,
under det denne lika ifrigt syntes böjd att hålla sig
qvar. Ormen kände väl att detta var hans enda
räddning, ty om han lösgjorde sig och sökte fly, skulle
detta endast gifva gladan ett tillfälle att för andra
gången hugga sig fast i honom, då hon säkert skulle
göra det med farligare påföljd. Det var derföre att
ormen dolt sitt hufvud i gräset, som gladan
misslyckats att fatta honom i nacken och med ens göra
slut på honom.
Detta insåg ormen utan tvifvel, men det är
möjligt att gladan i detta ögonblick skulle varit förtjust
att sluta fred, ty fogeln var i värre fara än ormen,
hvilken nu obestridligt hade öfvertaget.
Det såg ut som om striden skulle blifva
långvarig, ty fastän gladan vred sig och stretade,
flaxande med den ena vingen, som ännu var fri, syntes
det likväl en lång stund vara ganska liten utsigt till
en förändrad ställning för de stridande. Detta kunde
man se när de höllo sig stilla för att hvila sig,
hvilket de gjorde hvar annan eller hvar tredje minut.
Huru skulle striden slutas? Gladan kunde icke
döda ormen, ty hon kunde icke komma åt honom,
hvarken med näbb eller klor. Det tag hon först
fattat, hade hon släppt vid sitt försök att akta sig
från att falla, och nu var hon urståndsatt att förnya
det, så nära hade ormen slingrat sig om henne. Å
andra sidan förmådde icke ormen döda gladan, ty
fastän han hade en ansenlig förmåga att draga
sig tillsammans, var den dock icke tillräcklig. Han
var stark nog att hålla och kanhända klämma gladan,
men icke nog stark att krossa eller döda henne.
Fastän båda utan tvifvel önskade att vara långt
ifrån hvarandra, kunde de icke utan lifsfara skiljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
