Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Jagt på vilda kalkoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter att omkring en timme hafva följt spåret
tillbaka, med ögonen hela tiden fästade på marken,
hörde han oförmodadt en röst, som ropade honom
vid namn. Han såg upp och varseblef Lucien vid
kanten af skogen. Med ett rop af glädje sporrade
han hästen och red framåt. Allt efter som han kom
närmare försvann hans glädje och lemnade rum för en
pinsam aning. Lucien, Jeanette och Marengo voro
der, men hvar var François?
»Hvar är François?» frågade Lucien, under det
Basil red fram.
Den senare kunde knappt tala, så stark blef
hans rörelse.
»O broder!» framstammade han slutligen, »har
François icke återkommit?»
»Nej,» svarade Lucien, »jag trodde att han var
med dig och att ni skulle komma tillbaka
tillsammans. Jag har undrat på hvad som uppehållit er
så länge.»
»O Gud, han är förlorad!» utropade Basil,
utbrytande i klagotoner. »Lucien! Lucien! vår broder
är förlorad!»
»Förlorad! hvad menar du?» frågade Lucien, till
hälften troende att François blifvit anfallen af
indianer, eller några vilda djur, och att detta var
hvad Basil menade. »Har något händt honom? Tala
Basil!»
»Nej, nej!» återtog Basil, ännu talande vildt, han
har kommit vilse på prairierna! O broder, du vet
icke hvad det vill säga, det är förfärligt! Jag har
varit vilse och jag har hittat vägen igen; men
François, stackars lilla François! det finnes icke något
hopp för honom! han är förlorad — förlorad!»
»Har du icke sett honom, sedan vi skildes åt?»
frågade Lucien förskräckt.
»Nej, icke sedan dess. Jag hade sjelf kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
