Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En slug katt och en listig pungråtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl att han hade sett det litet förut, men det hade
endast obetydligt fästat hans uppmärksamhet, ty han
hade trott det vara en tofs torrt gräs eller en
globcactus (echinocactus) — en växt som de ofta sett på
senare tiden och med hvilken det hade mycken
likhet. Det var likväl tydligt att det vid närmare
påseende var något helt annat.
Samtidigt med gossarne syntes de små hararne
märka det, och drifna af nyfikenhet gingo de allt
närmare och närmare. Det såg icke farligt ut, och de
hade aldrig blifvit anfallna af någon fiende i denna
skepnad. Efter allt utseende hade det hvarken
tänder eller klor och följaktligen hade de
ingenting att frukta.
Uppmuntrade genom frånvaron af all synbar fara,
och modigt betraktande hvarandra, framskredo de
små hararne, först en och sedan en annan, några tum,
tills deras munnar nästan vidrörde det främmande
föremålet. I ett ögonblick flög den nystlika
kroppen upp, utvecklande sig till ett fyrfotadt djur, hvars
långa ormlika svans i samma minut svepte omkring
och fångade den ena af hararne. Den lilla haren
uppgaf ett gällt skrik, under det att hans följeslagare
förskräckta sprungo sin väg.
Pungråttan (ty det var ingenting annat än just
en sådan) sträckte nu sin trynlika mun mot
svansen, och grep med sina käkar om harens hufvud samt
dödade honom i ett enda hugg. Derefter lade hon.
haren på marken, och skulle väl hafva gjort sig ett
godt mål af honom, om hon fått vara i fred. Men
det var annorlunda beslutadt.
Bergkatten, som krupit framåt så att han icke
var tjugu fot från törnbuskarne, hade sett allt detta.
Först tycktes det förarga honom, men om en liten
stund såg han ut att vara ganska nöjd dermed.
»När jag tänker på saken,» sade han för sig sjelf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
