Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Ett besynnerligt äfventyr före frukosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod derföre stilla, seende åt samma håll som
gossarne och emellanåt uppgifvande ett lågt, knappt
hörbart morrande, hvilket dock lät vildt och
fruktansvärdt, ja, det syntes att han icke betraktade
de främmande föremålen såsom vänner. Kanhända
visste han bättre än någon af sällskapet hvad det
var för figurer.
De tre hemlighetsfulla varelserna voro ännu
qvar på samma ställe, omkring femtio alnar från
gossarne. De voro icke orörliga; de två smärre
sprungo på marken, än från, än till den upprätta
figuren, liksom för att smeka honom. Denna
stannade då och då, liksom för att emottaga deras
smekningar, och då de sprungo ifrån honom, lutade han
sig ned, som om han plockat upp något från marken.
Alla deras rörelser skedde under fullkomlig tystnad.
Det var någonting hemskt i dessa rörelser, och
icke utan känslor af fruktan iakttogo våra unga
jägare dem. De visste icke hvad de skulle taga sig
till och rådslogo hviskande med hvarandra. Borde
de krypa till sina hästar, sätta sig upp på dem och
rida sin väg? Detta skulle vara af ingen nytta; ty
om figuren der var en indian, så funnos utan tvifvel
flera i närheten, hvilka lätt kunde spåra och
upphinna dem. De voro fullkomligt öfvertygade att de
besynnerliga varelserna kände till deras vistelseort,
ty deras hästar, hvilka voro några alnar från gossarne,
kunde tydligt höras stampa på marken under det
de betade. Dessutom hade det ena af de två djuren
vidrört och nosat på François, så att man icke
kunde tvifla på att det kände till deras närvaro. Det
skulle derföre vara fåfängt att försöka obemärkt
komma undan. Hvad var då att göra? Skulle de
klättra upp i ett träd? Det tjenade till ingenting
och de öfvergåfvo denna tanke. De beslöto omsider
att stanna qvar der de voro, till dess de antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
