Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Den aflägsna höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakom dem samt på alla sidor om dem, och de
lysande blomkronorna betäckte prairien så långt som
ögat kunde se. Der funnos gyllene solrosor
(helianthi), röda malvas, euphorbias och purpurröda
lupiner. Der såg man den vilda altheans rosafärgade
blommor och de lysande orangegula blommorna af
kaliforniavallmon, glänsande likt eldbollar bland de
gröna bladen, medan lägre ned vid marken den
anspråkslösa violen växte, glittrande som ädelstenar af
azur.
Öfver allt detta göt solen sina strålar, och det
nyfallna regnet, som renat allt, hade äfven förhöjt
växternas vällukt och prakt. Millioner fjärilar, icke
mindre praktfulla än blommorna sjelfva, flögo öfver dem
eller hvilade sig i deras mjuka kalkar. Några af
dessa fjärilar voro mycket stora, och deras
sammetslika vingar, prickiga eller randiga, skimrade i flera
färger. Den stora spindelflugan flög omkring, än
hvilande på sina surrande vingar, än med blixtens
snabbhet ilande till någon annan del af den
obegränsade trädgården. Bin och humlor surrade från
blomma till blomma, uppsugande den rika nektarn. Då
och då flögo rapphöns och hjerpar upp framför
hästarne och François lyckades skjuta ett par af dem,
hvilka han sedan hängde bakom sig på sadeln.
Genom dessa stora blomsterbäddar redo våra
resande, krossande mången skön blomkrona under
hästhofvarne. Stundom växte blommorna på höga
stjelkar, hvilka stodo tätt tillsammans och räckte upp till
bringan på hästarne, fullkomligt hindrande dessa
från att synas på afstånd. Stundom passerade våra
resande genom bäddar af solrosor, hvilkas stora
hufvuden slogo emot deras höfter och betäckte dem med
ett gult mjöldoft.
Det var en sällsynt skön trakt, och de unga
jägarne skulle hafva njutit mycket deraf, om de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
