Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jagt på en vild häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppresta hufvuden, stirrande i nyfiken undran på de
främmande inkräktarne af deras område. Några af
dem skrapade i marken och frustade, som hade de
varit uppretade. Anföraren uppgaf åter en gäll
gnäggning, och alla sprungo omkring som förut.
De hade kommit jägarne inom tvåhundra alnar
nära, men det var tydligt att de icke ämnade komma
närmare. Tvärtom tycktes de ämna aflägsna sig.
Efter hvarje halt vände de sina hufvuden utåt
prairien, men gjorde sedan åter en cirkel tillbaka,
liksom hade de icke ännu fullkomligt tillfredsställt sin
nyfikenhet.
Under deras sista halt — eller den som Basil
trodde skulle blifva den sista — uppmanade han
ännu en gång sina bröder att styra kosan till
upphöjningen, hvarefter han lugnt satte foten i stigbygeln
och svängde sig i sadeln. Vid denna rörelse ville
mustangerna bryta upp, men innan de hunno vända
sig om, hade den unge jägaren sporrat sin häst
och ilat emot dem tvärs öfver prairien. Han såg
icke åt de öfriga, han brydde sig icke om hvilken väg
de gingo, hans öga hvilade endast på den hvita
anföraren, och emot honom red han i sporrstreck.
Då den hvita hingsten märkte detta, stannade
han för ett ögonblick, liksom förvånad, hvarefter han
med ett vildt gnäggande, helt olika de signaler han
hitintills gifvit, kastade om till höger och sprang i
galopp, då de öfriga följde det fortaste de förmådde,
Basil hade kommit så nära, att han lätt kunnat
kasta sin lasso öfver några af de sista; men han ville
icke komma in ibland hela massan, ty det kunde
möjligtvis vara äfventyrligt nog och skulle endast
hindrat honom. Hans afsigt var att på ett eller
annat sätt skilja anföraren från de andra; för detta
ändamål ansträngde han all sin förmåga.
De vilda, hästarne flögo framåt, ansträngande sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
