- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
207

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Jagt på "storhorn"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

se, och äfven åt vester ett ganska långt stycke. Det
var den östra sluttningen af den märkvärdiga »Llano
Estacado». Gossarne hade ofta hört jägare tala
härom och de igenkände dess utseende vid första
ögonkastet. »Butten», omkring hvilken de gingo, var
ingenting annat än en utskjutande »mesa» af denna
besynnerliga prairieformation.

Efter att ett ögonblick hafva betraktat de långt
bort belägna klippmassorna, fortsatte våra unga
jägare sin väg, hållande sig till södra sidan af
»butten». Ännu reste sig klipporna perpendikulärt och
det fanns ingen sluttning, der de kunde klättra upp.
Klipporna syntes högre på denna sida, och på
somliga ställen hängde mörka, utskjutande block, hvarpå
stora träd växte horizontalt utåt.

Vid ett af dessa ställen stannade gossarne och
blickade uppåt, då några besynnerliga djur, sådana
som de icke sett förut, plötsligt syntes på kanten af
klippan öfver dem. De voro ungefär lika stora som
rådjur, ehuru deras proportioner voro något gröfre,
och de liknade dem äfven till färgen, som var rödaktig
på ryggen och sidorna, ehuru halsen och de undre
delarne voro ljusa, nästan hvita. Deras hufvud
påminte om fåret, mer än om något annat djur. Men
det besynnerligaste hos dem var hornen, och af dessa
sågo våra jägare att djuren voro »cimmarons» eller
Klippbergens vilda får.

Vid första anblicken tycktes det vara två slags
djur. En del af dem hade korta horn, icke öfver
sex tum i längd, som utsköto från hufvudet och
böjde sig bakåt, utan att vidga sig mycket mellan
spetsarne. Det var honorna. Hanarne skilde sig
dock fullkomligt från dem, till följe af deras horns
ofantliga storlek. Deras horn växte ut tätt öfver
ögonen och böjde sig bakåt och nedåt, hvarefter
spetsarne krökte sig framåt till dess de nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free