Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Jagt på "storhorn"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kan icke, efter hvad jag tror, vara något vatten
på planen uppöfver oss, och dessa djur behöfva
vatten liksom andra. De måste ibland gå ned till
källan för att dricka.»
»Då finnes det en väg,» sade François.
»Utan tvifvel för dem,» återtog Lucien; »men
det är icke sagdt att vi kunna gå den vägen. Dessa
djur, fastän de som andra får hafva hofvar, kunna
klättra upp på en klippa, likt en katt, eller springa
utför, likt en ekorre. Det är på detta sätt som
de undkomma vargar, pantrar och andra djur,
hvilkas rof de eljest skulle blifva.»
»Jag har hört,» sade Basil, »att de kunna kasta
sig hundra fot utföre på sina horn, utan att skada
sig det minsta. Är det sannt, Lucien?»
»Både indianer och djurfångare påstå der, men
om det är sannt eller icke, är en fråga, som återstår
för naturforskarne att utreda. Det är sanning att
dessa får kunna hoppa ned från en ansenlig höjd,
och att de kunna gå på den smalaste väg, med
bråddjup under sig, utan att deras hofvar slinta, samt
att de kunna hoppa öfver förfärliga svalg, och springa
snabbt, der hvarken hund eller varg våga försöka att
gå. Det synes roa dem att trotsa faran, alldeles som
det roar skolgossar att skryta med sin färdighet och
snabbhet i vådliga och äfventyrliga lekar.»
»Är det samma djur, som jägare kalla
»storhorn»?» frågade François.
»Just desamma,» svarade Lucien; »cimmaron» är
ett namn som de fått af spaniorerna, de första som
undersökt dessa trakter. Naturforskarne kalla dem
argali, i anseende till deras likhet med argali (Ovis
ammon), eller Europas vilda får. De äro dock icke
af samma race. I min tanke äro de alls icke får,
utan antiloper, lika så väl som alpernas stengetter
och prairiernas »gaffelhorn». Bergantiloper må man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
