Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Gamarne och deras konung - XXXII. Aftonmåltid på ett skelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlopp syntes foglarne hafva ätit så mycket de
kunde rymma i sina magar och började gå öfver
marken med en tung och ostadig hållning. Gossarne,
som tåligt väntat, sprungo nu framåt. Gamarne voro
ur stånd att höja sig i luften, och efter en jagt,
hvaruti Marengo tog en väsendtlig del, hade gossarne
bemäktigat sig båda.
Men de hade dem icke länge, ty i samma
ögonblick som François, hvilken var mest angelägen att
få tag i dem, lade sina händer på den ena, drog
han dem tillbaka med ett utrop af afsky, och sprang
fortare från gamen, än denne kunde springa från
honom.
Den stinkande lukten af dessa djur, fullt så
stark som från kadavret sjelft, var för mycket för
våra jägares luktorganer, och de voro alla tre rätt
belåtna att låta kungsgamarne gå, utan att hindra
dem en gång till.
Då de återvände till sina hästar, märkte de att
gamarne ännu en gång samlat sig omkring
qvarlefvorna af »storhornet». Några prairievargar hade
äfven tillkommit, och dessa morrade och höggo
omkring sig, än bortdrifvande foglarne, än erhållande
ett slag af deras långa vingar, hvilket kom dem att
ryta vildare än någonsin. Våra unga jägare väntade
icke på slutet af denna gräsliga scen, utan stego
upp på sina hästar och begåfvo sig ännu en gång
ut på prairierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
