Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Aftonmåltid på ett skelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem alla, ty hans uppförande då François var
vilsekommen, hans nytta som vakt vid mången enslig
lägereld och andra värderika tjenster, som han vid
flera tillfällen gjort dem, hade förvärfvat honom de
unga gossarnes tillgifvenhet, och de ville hellre lida
hunger till det yttersta, än uppoffra honom. Jeanette
deremot var endast en mulåsna — en egensinnig,
elak, sparkande mulåsna. Detta var sannt; men för
dem hade hon varit ett nyttigt djur, och skulle icke
hafva sparkat någon af dem, fastän hon för öfrigt
ville sparka hela verlden. Det oaktadt var det stor
skillnad på de känslor, hvarmed man betraktade
Jeanette och Marengo.
Det är lätt att gissa utgången af öfverläggning
gen. Utslaget afkunnades slutligen i ett enhälligt:
Jeanette måste dö!
Stackars gamla Jeanette! Hon visste litet hvad
de talade om. Hon tänkte litet på att hennes dagar
snart skulle vara räknade, art tiden var nära då hon
aldrig mer skulle bära någon börda! Hon anade föga
att hon var nära att för sista gången sparka och slå
bakut på prairien, att inom några timmar hennes
blod skulle flyta och hennes gamla refben stekas
och fräsa öfver en lägereld!
Ja, det var beslutadt att Jeanette skulle dö;
men när och hvar denna fruktansvärda tragedi skulle
ega rum, var ännu icke bestämdt. Vid deras första
rastställe naturligtvis; men hvar skulle det blifva? ty
sedan de beslutat Jeanettes död, redo de miltals utan
att komma till något ställe, der det var möjligt att
stanna öfver natten. Intet vatten syntes till, och utan
vatten kunde de icke med trygghet slå sig ned.
Tidigt på eftermiddagen hade buffelvägen fört dem
genom en trakt, der prairien bestod af en rad låga
kullar af ren gips. Dessa sträckte sig så långt våra
resande kunde se, och framställde åt alla sidor en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
