Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Tjurfäktning - XXXIV. Den hemlighetsfulla pungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var någon hvit buffel, utan en svart, hvitfärgad!
Ingenting mer eller mindre; saken var alltför klar. Den
kalklika yta, som betäckte djuret, syntes nu mycket
väl, och då de ströko handen genom det långa håret,
fastnade ett hvitt ämne, liknande pulveriserad kalk,
på deras fingrar!
Hvad kunde hafva förorsakat detta besynnerliga
fenomen? frågade de hvarandra. Men förklaringen
var snart funnen. De påminde sig gipskullarne,
öfver hvilka de hade ridit den föregående dagen. De
ihågkommo också att det hade regnat om natten.
Bufflarne hade gått öfver dessa kullar, och, enligt
sin vana, rullat och tumlat sig i de våta
damhögarne. Den hvita, alabasterlika gyttjan hade fastnat
vid deras skinn och gifvit dem den färg, som så
bedragit och mystifierat våra jägare!
»Välan,» utropade Basil, under det han gaf en
spark åt den döda tjurens kropp; »en svart buffel är
icke heller så dålig. Vi skola åtminstone hafva färskt
kött till middag och dermed få vi trösta oss öfver
vår missräkning.»
Med dessa ord tecknade Basil åt bröderna att
hjelpa sig, och alla tre började att afdraga djuret
huden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
