- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
59

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

modigt och tycktes alldeles glömt, att hon nyss
ingen högre önskan haft än att sätta sig ned
och gråta.

När herr Magnus satt tyst, frågade hon om
en stund nyfiket:

„Bor herr Magnus ensam därborta?" Hon
gjorde en rörelse med hufvudet mot det hållet,
där hon antog att utgården fanns.

Han nickade jakande och svarade: „jag är
ensam öfverallt".

„Men jag är inte van vid ensamhet och
tystnad", sade Hedda ifrigt. „Hemma är vi sju
syskon. Jag har en liten syster och fem vilda
bröder. Pojkar är alltid bråkiga och vilda",
anmärkte hon med snusförnuftig äldsta-systers-min,
medan tonfallet förrådde hennes starka längtan
efter de ostyriga gossarna. — „I trädgården har
vi fem äppelträd. När frukten tas ned, stormar
barnen träden ... då går där lustigt till, må
ni tro."

Hon fortfor att berätta om sina syskon och
om lifvet i den lilla kuststaden. Hur hon alltid
gaf akt på vädret, emedan hennes far var
sjöman. Hur hemskt det kändes, när höststormen
tjöt och rasade, hur dödt och kallt, när isen
lade sig, men hur öfver all beskrifning härligt

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free