Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Nå, din brasa brinner ypperligt", berömde
fru Axelson, i det hon böjde sig framåt och
sträckte mot elden de valna händerna, som hon
långsamt gned mot hvarandra.
Hedda, som ännu låg på knä framför
kakelugnen, vände sig om och såg upp mot det
gamla, fårade ansiktet med de stora, allvarliga
dragen. Beröm af fru Axelson, det betydde
något! Det gafs icke alla dagar.
Hedda var mera rädd för ett ogillande ord
af henne än för alla bannorna af jungfru
Lotta, hvars ständiga smågnat var likt ett
grå-kallt duggregn, som förde med sig en ihållande
känsla af vantrefnad, men som glömdes i samma
ögonblick, man kommit i skydd därför. Beröm
och klander voro eljes lika sällsynta ur fru
Axelsons mun. Allt i huset gick som det skulle,
utan att ord vidare behöfde spillas därpå.
Ibland erfor Hedda ett lidelsefullt starkt
begär att hålla af någon och hafva någon att
slösa uppmärksamhet och småtjänster uppå.
När den svidande saknaden efter fadern och
småsyskonen kändes riktigt stor och tung, fann
hon tröst i att söka göra något, som kunde
vinna fru Axelsons gillande. Hon hyste en
öfvermåttan stor respekt för den gamla frun men
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
