- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
107

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han tyst och tankspridd och slukade maten,
såsom han vant sig att göra i sin ensamhet, där
måltiden beredde honom hvarken omväxling
eller nöje.

Aldrig yttrade han ett ord till den unge
forstmästaren, som efter veckans arbete ute i
skogen på söndagen ökade bordssällskapet. Herr
Magnus tycktes rent af hysa agg till honom och
hälsade hans ungdomliga elegans med bistra
blickar, när den unge mannen söndagen till ära
infann sig vid bordet i öfvermåttan hög
stärk-krage, djärft knuten halsduk och bländande
hvita, styfva manschetter, sammanhållna af stora
silfverknappar.

Forstmästaren var en munter, nyfiken ung
fyr, som vid söndagsmiddagen tog skadan igen
för att han under arbetsdagarna i skogen icke
fick göra sina åsikter gällande.

Mest talade han ensam. Sedan fru Axelson
med honom utbytt tankar om skogsarbetet, satt
hon tyst. Herr Magnus undvek afsiktligt att
yttra ett ord till den unge mannen. Och hur
ofta än uttrycket i Heddas lifliga, bruna ögon
förrådde hennes lust att kasta sig in i en dispyt,
afhölls hon likväl genom sin stora respekt för
fru Axelson.

107

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free