Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det han grep en mandolin från väggen och
visade, huru man kallade tonerna fram.
Medan han talade, hade en stor, hvit katt
kommit insmygande genom dörren, som stod
på glänt. Den begynte skjuta rygg och
vänskapligt gnida sig mot herr Magnus’ ben, tills
han böjde sig ned och smekte den. — Mollan, ja!
— Mollan var ett förträffligt djur, som höll alla
gårdens råttor och möss i styr.
Mollan var därjämte ett utmärkt sällskap
— oändligt mycket älskvärdare än de flesta
människor, påstod herr Magnus. Han var icke
jägare och tyckte icke om hundar — de voro
så brutala — kattorna voro mycket finare och
hade en mycket skarpare intelligens.
Ocksä kattornas misstro och
människoskygghet fann han fullt berättigad och såg däri endast
en bekräftelse på åsikten om deras stora
intelligens. Det var rätt och klokt att akta sig för
människorna, som ofta voro grymmare än vilda
djur.
Och hvad hade vi af samvaron med
människorna annat än oro, förtryck, orättvisa och
sorg? Ett sådant djur som Mollan var däremot
en vän och kamrat. Hon följde med icke blott
inom hus utan ock kring åkrar och ängar. När
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
