Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Han var en pockande, skrikande, hungrig
krabat", sade herr Magnus med en vänskaplig
blick på trasten, som fortfor att kråma sig.
„Redan klockan två och tre på natten, såsnart
det blef ljust, började han larma och skrika
efter mat. Då hjälpte intet annat än att stiga
upp och med ett halmstrå sticka in maten i det
stora, gula, vidöppna gapet, som tycktes
omätt-ligt. Sedan lärde han sig inte äta själf, förrän
jag hittade på att ställa hans bur på trappan,
där jag strödde ut mat åt mesarna och bofinkarna.
Först när han såg dem plocka kornen med
näbben, begrep han, huru det gick till att äta själf.
Så snart han blef fullfjädrad, skulle han återfå
friheten. Men då befanns det, att han inte kunde
flyga. Den ena vingen hängde litet slapp och
bar honom inte långa vägar. Förmodligen hade
den blifvit skadad den gången, han föll ur boet.
Så måste han stanna kvar här.
Han är ett förvånande klokt och läraktigt
djur. Han öppnar själf locket till asken, där
jag förvarar myräggen. Han hoppar så länge
kring stenfatet, som är hans badkar, tills jag
slår vatten däri. Han svarar, när jag ropar,
och såsnart han kommer ur sin bur, söker han
upp mig, hvar jag är finns."
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
