Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg jungfru Lotta komma in och släcka
det ena ljuset efter det andra. Där skulle icke
firas någon julfest, när doktor Ferdinand låg
sjuk därborta i det främmande landet, hade
hennes matmor bestämt.
När alla de ståtliga grenljusen blifvit släckta
och jungfru Lotta ställt undan de tunga
silfver-stakarna och gick ut igen, hörde han henne
mumla för sig själf något om att det just var
de bästa och dugligaste människorna, vår Herre
brukade kalla hem till sig.–-
Innan ännu brefvet nått sitt mål, lopp ett
annat budskap ut på den elektriska gnistans
vingar. Det flög snabbare än fågeln, i kapp med
ljungelden; dess färd kunde endast förliknas
vid människotankens flykt genom omätbara
rymder.
Det budskapet förde afgörandet med sig.
Inför det gafs hvarken hopp eller framtid mer;
ingen vädjan eller åkallan kunde omintetgöra
det. Likt hagelskuren, som i blomningens
ljufvaste tid härjar fälten, slog det ned framtidens
rikaste löften. Det bröt den starkaste
förtröstan och profvade den fastaste tro, det gäckade
den skarpsinnigaste tanke, det utplånade all
vetskap och förintade allt hopp.–-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
