Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid grinden vände han sig ännu om för att
att se skymten af en mörk gestalt på
farstutrappan. Det var Hedda, som stängde dörren.
Längre än till grinden, där vägen krökte sig,
såg man icke från trappan.
Det stycket väg åkte herr Magnus alltid fot
för fot, ehuru han endast med möda förmådde
hålla in hästen, som frustade af ifver att få
springa hem. Hans ensamma färd genom den
mörka skogen lystes sedan upp af tanken på
nästa dag, som skulle föra honom tillbaka
igen. –-
När herr Magnus spelade, fick lampan icke
vara tänd. Gjorde jungfru Lotta ett försök att
tända den, måste den strax släckas.
Genom de stora fönstren trängde dock en
ljusning in i rummet. Äfven när månen icke
sken och stjärnorna voro osynliga, lyste snön
därutanför med sitt svaga, hemlighetsfulla sken
upp vintermörkret. Det var tillräckligt för att
herr Magnus skulle kunna se att skuggan i
kakelungsvrån tätnade, såsnart musiken började.
Men en kväll hände det, att en annan skugga
skymtade fram i dörren, som på den motsatta
väggen ledde ut från matsalen.
Herr Magnus, som satt med ryggen åt det
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
