Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvar, som tillfogat den döde någon af de skador, hvilka i förening
orsakat döden, dömas till det straff som för hvarje fall stadgadt är.
Den som å den döde gjort ringare misshandel, straffes för delaktighet
i dråpet, efter 5 Cap. 4 §.
Cap. 17. § 10. Kan, vid dråp, deri flere deltagit, ej utrönas, hvilken
eller hvilka tillfogat den döde skador, som i och för sig eller genom
deras förening lifsfarliga varit; då skola alla, efter 5 Cap. 4 §, för
delaktighet i dråpet straffas.
– – – 31. Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf skada kommit,
såsom i 26, 27 eller 29 §§ sägs; då skola, vid straffets bestämmande,
de grunder tillämpas, som för slikt fall, i afseendc på dråp, finnas
stadgade i 9 eller 10 g.
Föreskrifterna i dessa punkter kunna också föranleda
serskilda medico-legala undersökningar till utrönandet af det
objectiva, för att i de fall der flere lagt hand å den döde, lemna
Rätten ledning vid bestämmandet af hvilken eller hvilka af dem
egentligen orsakat den dödande misshandeln.
Enligt vår gällande lag (Missg. B. 24: 5 o. 6) bestämmes
ansvaret för delaktighet i ett dråp efter det olika
causalförhållandet emellan hvars och ens handling och den aflidnes död, så
att om den skada som varit dödsorsak blifvit den döde tillfogad
af blott en bland de brottslige, skall endast denne mista lifvet
och de öfrige erlägga mansbot efter omständigheterna; hafva alla
tillfogat den dräpta dödliga slag, böra de alla mista lifvet, utan
afseende derpå hvilketdera af dessa slag blifvit först eller sist
meddeladt, och finnes intet ensamt dödligt sår å den dräpte, och
döden således måste anses såsom alla slagens gemensamma
effect, böra de äfven alla dömas till döden såsom de der lagt lika
hugg och slag å den döde. Hafva några gifvit dödliga och
andra icke dödliga slag, så skola de förre plikta med lifvets
förlust, de sednare med mansbot. Då det ej kunde utrönas,
hvilken gifvit det eller de slag, hvaraf, enligt läkares intyg,
dödssåren uppkommit, företogs tillförene, enligt Kongl. Brefvet 1752,
lottkastning, till utrönande hvilken af dem borde dödsstrafT
undergå. Att en sådan bevisning var alldeles grundlös, inses lätt,
och detta bruk har också, genom ett sednare kungabref, sedan
år 1841 blifvit afskaffadt.
Det är klart att när, vid ett förefallet dråp, flere på
lifsfarligt sätt skadat den döde, det ofta blifver tvifvelaktigt
hvilkendera skadan egentligen orsakat döden. Det kan likaväl vara
den första som den sista; och kan också vara ingendera allena,
utan alla eller några af dem hafva liktidigt samverkat till
döden. Lagstiftare i andra länder hafva olika bedömt detta fall.
En del, t. ex. Preussens, belägger med svårare straff den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
