Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björneborgarnas marsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björneborgarnas marsch
Aldrig skall vårt fosterland
av våldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas;
aldrig ljuda skall det ord,
att Finlands folk förrått sin fria bygd i nord.
Falla kan den tappre blott,
ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas och förtryckas.
Falla, sköna krigarlott,
bliv vår, se’n för en seger än vi kämpa fått!
Vapen i hand
och käckt vår ovän nära!
Dö för vårt land
och leva för vår ära.
Rastlöst fram från strid till strid,
ty nu är stunden vår och nu är skördens tid!
Glesnade leder vittne bära
härhgt om mod och bragder, om vårt lands försvar.
Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar!
Omkring dig än din trogna finska vakt du har.
Johan Ludvig Runebergs ord — något av det ståtligaste,
som skrivits på svenska — diktades i början av år 1860,
samma år som andra delen av »Fänrik Ståls sägner» utgavs.
Första gången marschen sjöngs med Runebergs text var
den 1 maj 1860 av studentsångarna i Kaisaniemi. Och när
de sista tonerna förklingat, utbröt ett jubel, vartill de
gamla ärevördiga träden i Kaisaniemi väl aldrig varken
förr eller senare varit vittne till. Man hurrade och svängde
^ 119 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
