9 Sà en kväll, då jag satt ock åt, blev kon en provryttares föremål för det slags ömhet, som spriten föder. Hon avvisade kurtisören, vilket dock ej generade honom. »Jag ropar på källarmästaren, om ni inte låter mig vara». »Han är inte hemma, mitt vackra barn. Så....» Nu fann jag det nödigt alt inskrida, och under ett regn av skällsord över oss båda, avlägsnade han sig. »De äro ju bra älskvärda, de där herrarna, som dricka?» sade jag. Hon grät. 5Ni får inte vara elak mot mig! För jag har så mycket ångrat det där jag sade ål er, och jag har sökt alt visa er del». »Jag har gissat det. Tack för att ni varit vänlig!» »Vet ni, det har aldrig någon människa sagt mig nàgol som så djupt gripit mig, som ert tal om förflugna ord». »Såå, roligt del». »Och nu skall jag lala om för ex-, att den 1 oktober skall jag sluta här». »Hm! Vart skall ni då fly Ila?» »Jag skall inte flytta alls. Jag skall sätta upp nyk-terhetsvärdshus — ett riktigt nykterhetsvärdshus, här i staden». »Nej! Jag skall då be att få anmäla mig som er första kund». »Ja, det är ingen mer än ni och min blivande husvärd, som vet det än. Jag skulle ha talt om det förer, alla dagarne, men jag har blygts så för er. För se, ni har så rätt i vad ni skrivit i tidningen, alt det är ovärdigt, att kvinnor skola vara____» Hon avbröt sig själv. »---- alt vackra flickor, som ni, skola vara lock-