36 gick. Men i detsamma såg hon på mig____ Nej, hon såg genom mig. Jag hade aldrig förr trott, att så mycket kunde rymmas i en människoblick. Jag kände skam och änger och självförakt på en gång. Vad hade jag haft för skäl att såra henne? Jag vände om. i Varför ville du göra dig besvär med mig?» »Därför alt du är för god att bli drinkare». »Jag för god! Varför just jag?» »Alla äro för goda därtill och jag vet särskilt all hos dig slumra rika andliga krafter, som skulle kunna komma till stor nytta, om du blott vill det. I stället förslösar du dem, och det är ovärdigt. Och du förstör inte blott dig själv utan också andra». För god! Så hade ingen talat till mig förr. Jag dugde till någonting! På detta sätt höll hon på med mig, varje gång vi råkades. Det dröjde ej så länge förrän jag inom mig själv erkände, att allt, vad hon sade om nykterheten, var rätt och gott. Men jag blygdes för att gå in i någon nykterhetsorganisation — blygdes för mina supkamrater och blygdes för dem, som jag förorättat under ruset. Och jag hade aldrig avlagt nykterhetslöftet, om jag inte, så all säga, funnit det vara en tacksamhelsplikt mot den lilla energiska missionären». »Och så gick ni in?» »Ja. Och efter mig följde en stor del av mina supbröder. Vi ha aldrig haft någon gläoje av rusdryckerna, och vi äro så glada, alt vi kommo ifrån dem. Det är bara så svårt all laga det första avgörande steget. Om folk visste, huru delta kostar på, skulle man myckel mer än hittills söka studera fyllslack-rarne och utfinna det rätta ordet för dem — del ord. som går lill hjärtat, på samma gång det slår med förståndets bela skärpa». Del var ej av kärlek lill henne, som ni avlade nyklerhetslöftet?» • Nej, så högt kunde jag ej tänka mig det. Men under nykterhetsarbetet växte jag, och så kom kärleken. Det dröjde länge innan jag fick mod att säga