Vad en god kvinna sade då vi mötte en stackare på gatan Han kom i vida världen ut med stora ideal och illusioner utan slut och drömmar utan tal. Och när rätt snart han hade sett, att lögn och humbug blott så mycket var av vad man gett, då föll hans ungdomsslolt uti ett enda tag i grus — när ett i drömmens ring var lögn, så släcktes allt dess ljus, och kvar vart ingenting. Och ensam stod han, utan mål, och utan lust och håg och utan viljans starka stål, i mörker, vart han såg. Så har han blivit vad han är, ett kräk, som drar från krog till krog, och glömska blott begär ocli aldrig får det nog.